Handikappad
Jajamänsan, då sitter man själv här i huset igen. Inte skoj för fem öre. Alla de andra har åkt till en klubb för att dansa LineDance, jag hade helt klart ställt in mig på att få parta på riktigt idag, men kan inte ha kul då jag ändå vet att jag kommer få stanna hemma..
Tidigare idag fick vi även en tråkig nyhet, mamman fick ett mejl från en granne som berättade att dem hade haft inbrott på natten medans barnen och dem själva låg och sov. Tjuvarna hade tagit allt som låg under julgranen, så dem meddelade hela grannskapet att sätta på larmet varje gång dem inte var i närheten. Helt otroligt, men ganska förståeligt att tjuvarna slår till mot dessa miljoner-dollars villorna. Då dem även ligger ganska så avsides, måste säga att jag också känner mi lite rädd faktiskt, att veta att detta har hänt och att sen vara helt själv.
Hade igår ett prat med mamman då hon kom hem från New York, på tisdag ska vi ha ett tvåveckors-möte med våran Community Counselor, då vi ska prata om hur det gått så här långt.
Jag nämnde för mamman om hur det gått på morgonen, och hon bad så mycket om ursäkt för att barnen fått mig att gråta. Och vi skulle båda ha ett snack med barnen också. Hon uttryckte väldigt starkt hur barnen sagt till henne att dem tycker jättemycket om mig, att jag är precis som Brunella och Jessica, två av deras tidigare Au Pairer som var utav den "bättre" kategorin. Jag nämnde att jag kände att känslan varierade så snabbt, att ibland kändes det som att dem tycker det är kul att jag är här, och ibland är det mer som "vafan är du här för?", och så berättade jag om när pappan varit här och när han precis gått så byttes humöret direkt på barnen och blev deras glada jag igen, detta tyckte mamman var lustigt, då hon haft tidigare Au Pairer som sagt precis samma sak. Sen hämtade vi barnen i skolan och på vägen hem så stannade mamman för att solduscha en snabbis, så jag och pojken satt kvar i bilen och pratade ut och kom överens om lite saker. Så jag hoppas innerligen på att all ska bli bättre!
Btw, sorry, blev inga bilder igår eller idag, får bjuda på lite bilder då vi åker till Florida.
Tidigare idag fick vi även en tråkig nyhet, mamman fick ett mejl från en granne som berättade att dem hade haft inbrott på natten medans barnen och dem själva låg och sov. Tjuvarna hade tagit allt som låg under julgranen, så dem meddelade hela grannskapet att sätta på larmet varje gång dem inte var i närheten. Helt otroligt, men ganska förståeligt att tjuvarna slår till mot dessa miljoner-dollars villorna. Då dem även ligger ganska så avsides, måste säga att jag också känner mi lite rädd faktiskt, att veta att detta har hänt och att sen vara helt själv.
Hade igår ett prat med mamman då hon kom hem från New York, på tisdag ska vi ha ett tvåveckors-möte med våran Community Counselor, då vi ska prata om hur det gått så här långt.
Jag nämnde för mamman om hur det gått på morgonen, och hon bad så mycket om ursäkt för att barnen fått mig att gråta. Och vi skulle båda ha ett snack med barnen också. Hon uttryckte väldigt starkt hur barnen sagt till henne att dem tycker jättemycket om mig, att jag är precis som Brunella och Jessica, två av deras tidigare Au Pairer som var utav den "bättre" kategorin. Jag nämnde att jag kände att känslan varierade så snabbt, att ibland kändes det som att dem tycker det är kul att jag är här, och ibland är det mer som "vafan är du här för?", och så berättade jag om när pappan varit här och när han precis gått så byttes humöret direkt på barnen och blev deras glada jag igen, detta tyckte mamman var lustigt, då hon haft tidigare Au Pairer som sagt precis samma sak. Sen hämtade vi barnen i skolan och på vägen hem så stannade mamman för att solduscha en snabbis, så jag och pojken satt kvar i bilen och pratade ut och kom överens om lite saker. Så jag hoppas innerligen på att all ska bli bättre!
Btw, sorry, blev inga bilder igår eller idag, får bjuda på lite bilder då vi åker till Florida.
Kommentarer
Trackback