Upset.
I morse var det jag och flickan som gällde. Mamman åkte nämligen hemifrån tidigt med pojken, då de ska besöka nöjesfältet Hersey Park med alla femteklass-elever på barnens skola, som avslutning på skolåret och Elementary School. Så jag fick ta hand om flickan, och hela morgonen gick jättebra.
På tal om avslutning så har pojken graduation imorgon..
(I USA har man graduation från Kindergarten, Elementary=klass 5, Middle=klass 8 och High School=klass 12)
Och till detta har skolan en liten ceremoni, det är nu jag blir smått ledsen. För vi har 6 biljetter, men är 7 vuxna.. Och det står mellan mig och gammelmormor..
Jag vill jättegärna gå, men förstår helt om de låter gammelmormor följa med, då de är familj genom blodet, men samtidigt så blir jag upprörd ifall det skulle bli gammelmormor som fick gå istället för mig, då hon klagar så fort hon går utanför huset, hon har svårt att sitta på en stol alltför länge och då hon är dement, så kommer hon säkert glömma bort allt efter en kvart.. Hela helgen har mamman och jag fått gå och säga samma sak till henne tusen gånger. Och jag har nu spenderat varje dag med dem i sex månader, och jag har följt med dem på viktiga tillställningar för att de är min familj och jag vill vara med dem, jag vill inte lämna huset så fort mina jobbade timmar är klara..
Jag får bara vänta och se hur allt slutar. Jag hörde hur mamman pratade med mormor om detta i deras kök, då vi lämnade gammelmormor igår, men de kom aldrig fram till något beslut, jag hörde dock hur pojken sa att han helre ville ha mig där.. Jaja, vänta och se.. Jag får vänta och se..
På tal om avslutning så har pojken graduation imorgon..
(I USA har man graduation från Kindergarten, Elementary=klass 5, Middle=klass 8 och High School=klass 12)
Och till detta har skolan en liten ceremoni, det är nu jag blir smått ledsen. För vi har 6 biljetter, men är 7 vuxna.. Och det står mellan mig och gammelmormor..
Jag vill jättegärna gå, men förstår helt om de låter gammelmormor följa med, då de är familj genom blodet, men samtidigt så blir jag upprörd ifall det skulle bli gammelmormor som fick gå istället för mig, då hon klagar så fort hon går utanför huset, hon har svårt att sitta på en stol alltför länge och då hon är dement, så kommer hon säkert glömma bort allt efter en kvart.. Hela helgen har mamman och jag fått gå och säga samma sak till henne tusen gånger. Och jag har nu spenderat varje dag med dem i sex månader, och jag har följt med dem på viktiga tillställningar för att de är min familj och jag vill vara med dem, jag vill inte lämna huset så fort mina jobbade timmar är klara..
Jag får bara vänta och se hur allt slutar. Jag hörde hur mamman pratade med mormor om detta i deras kök, då vi lämnade gammelmormor igår, men de kom aldrig fram till något beslut, jag hörde dock hur pojken sa att han helre ville ha mig där.. Jaja, vänta och se.. Jag får vänta och se..
Kommentarer
Trackback