orkar inte

Just ja.. Pappan till barnen ringde imorse, och undrade om jag kunde passa barnen i en 2 timmar imorgon bitti. Ja självklart, svarade jag. Men jag orkar inte. Varför ska jag svara utan att tänka först?
Jag tycker jättemycket om barnen, men att behöva gå upp 6 på morgonen och åka till hans hus, det ger mig bara en olustig känsla. Det hade varit mer passande och känts bättre ifall han hade tagit barnen hit. Lillflickan ringde mig också idag och undrade ifall inte vi kunde åka till affären imorrn, hon, jag och hennes bror. När jag frågade vilken affär hon menade så svarade hon Giant, en matbutik här i området. Om det är pappan som vill att jag ska handla inför nyårmiddagen, då tänker jag ta mig tusan säga nej. Jag ställde bara upp att passa dem i två timmar så han kunde fixa lite saker till jobbet. Men jag tänker absolut inte handla åt honom, där går gränsen. Jag ska inte ens vara i hans hem. Det är mamman jag jobbar för, inte honom. Vill hon att jag ska handla lite supplement för middagen, javisst gör jag det. men inte till han.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback