The Talk- The Twist

Ajoj. hade ingen aning att det skulle bli såhär. (Läs inlägg: Omvändning)

I morse när vi vakna var vi på ruta 1 igen. Det tog dem 40 minuter att ta sig ner till köket, trots att dem lagt fram kläder dagen innan. Det hela slutade med att jag hotade med att ta bort jordgubbarna från lunchen och fick bara skrik och utskällning tillbaka. (p.s. ta bort jordgubbarna hade jag inte tänkt göra, detta var bara ett försök till att få dem att skynda på).

Då brast det, jag började gråta, eller ja, storböla. Och sa gång på gång att jag inte har någon lust att stanna här ifall det ska fortsätta på det här viset, att varför ska jag göra så mycket, när jag inte ens får ett tack tilbaka. Jag ska inte behöva hoppa upp i en 10-årings våningssäng för att få honom att vakna. Jag ska inte behöva köra som en galning för att dem ska hinna till skolan.

Efter detta så lyssnade dem riktigt bra på mig, båda sa förlåt som jag bett dem göra och vi kom iväg väldigt tidigt, ja, vi var till och med en kvart tidiga till skolan, vi som annars kommit prick 8.



Sen skulle jag vilja säga förlåt. Förlåt till mamma, pappa, jonas, ja alla som jag någongång varit pain in the ass mot. Det är först nu jag förstår hur jobbigt det varit, och detta har gett mig en bra läxa till hur jag,och mina framtida barn, ska bete oss i fortsättningen. Älskar er som varit där för mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback