Dag i D.C.
Såklart!
Jag tror jag har ett problem till att hålla fast vid saker jag har planerat. Istället för att ta det lugnt så röjde jag runt igår. En av mina svenska kompisar Rebecca, ringde och frågade om inte jag ville komma in till D.C och spendera lite tid. Självklart!!
Jag tog metron in och vi träffades för lunch, efter det gick vi på två olika muséer, först ett Air and Space Museum, och sen American Native Museum. Jag gillade Air and Space mera, kanske för att på det andra muséet fanns det bara tavlor, skulpturer och mycket text, och jag var inte på humör att läsa..
Efter vår musée-tur, tog vi och gick förbi United States Navy Memorial (btw, det är typ ett krav att gilla Navy här, speciellt om man är en Au Pair). Och avslutade vår dag med en fika på Starbucks. Mycket trevlig dag.
På min väg hem så hade ett flertal av mina vänner försökt nå mig, vilket är hopplöst när man är på metron, då det inte finns någon mottagning. Dem ville veta om jag ville hänga med ut. Vilket jag ville, men inte sagt, då vi inte hade pratat om det hela.. Så jag åkte hem, bytte om, och for iväg igen för att hämta Lisa och Freddie.
Vi kom in till Annapolis, och vi ville äta sushi på Tsunami, men de hade inget bord förrän klockan 9.30, och klockan var 8 när vi kom dit, så vi satte och och åt thai-mat, och gick sen till ett fik, för att fördriva tiden lite innan vi skulle till Acme, som var fullt av Au Pairer.. Herregud!
Träffade tre andra svenska Au Pairer, men jag kände att jag inte vlle prata med dem, dessa tjejer är sånna som börjar prata svenska med en om man är i ett sällskap med andra som inte förstår svenska, vilket jag känner mig olustig med. Jag har kommit fram till att jag inte gillar att prata svenska här. Trodde jag skulle bli glad av att träffa folk från mitt eget land, men nu när jag gjort det, så känner jag bara "jahopp"..
En kille frågade mig om inte jag kunde gå och dra upp hans polare på dansgolvet, och efter att jag gjort mitt bästa utan resultat så frågade ena killen mig vart jag var ifrån. När jag sa att jag var ifrån Sverige så sa han "Är du svenska?" till mig, sen sa han något mer, som jag inte kunde urskilja, så eventuellt kan han ha varit norsk eller dansk. Det var i alla fall kul tycker jag..