Confession of the day?

Morgonen som jag hade var inte alltför bra, som vilken annan morgon då jag är ensam med barnen, så var pojken väldigt svår att jobba med. Han lyssnade inte på mig, och tjafsade med sin syster. Så när vi sitter i bilen och barnen har gjort deras dagliga "god-morgon-samtal" till mamman då hon inte är med oss, så tar jag och säger åt honom att sätta sig ordentligt under säkerhetsbältet, då jag inte vill att något ska hända. Han lyssnar inte på mig alls och jag får flertaliga gånger säga åt honom vad han ska göra, och säger också att det inte var såhär jag ville fira mina 6 månader på det viset.
Det ingen av oss vet, är att pojken råkat ringa upp mamman igen av misstag, så hon hörde allt jag sa, och även att jag fick be honom om samma sak flera gånger. (Detta fick vi dock inte reda på förrän senare på eftermiddagen)

Solen sken, och jag gjorde mina sysslor här hemma, sen tog jag bilen och körde iväg och träffade Lisa för lunch, det blev en kycklingsallad, och sedan för glass. Åkte sen för att hämta barnen och åkte hem, där hemma väntade mamman med en ros och glasstårta (ungefär som marängswiss, fast med brownie istället för maräng). Detta gjorde definitivt min dag bättre.
Bättre blev den också då vi alla gick ut för att tvätta bilarna, min bil har varit så smutsig, så man skulle nästan kunna tro att mossan ska börja växa, men nu är den ren och fin. Tog samtidigt och dammsög och hade för mig.

Nu är jag redo för att sova, men så fick jag ett sms, och det är från en kille som trodde jag var familjens gamla Au Pair, första gången han sms:ade mig var på nyårsafton, och vi pratade genom hela kvällen, men har inte pratat sen dess, men just nu hör han av sig igen, kul, dock så kommer jag inte alls ihåg vad han heter..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback