Amerika är inte längre Amerika..
En uppdatering till det tidigare inlägget. Inte längre ett problem, mamman hade ett prat med pojken i bilen på väg hem från skolan. Och jag blev tårögd. Mamman höjde mig till skyarna, och beskrev mig på ett sätt som att jag är utomordentlig och gör mer saker(frivilligt) än de andra au pairer de haft, då jag både: har kul med barnen och tycker om dem, är en extra hand till mamman, hjälper till med läxor, lagar mat, tvättar, diskar och städar. Och att han ska vara otroligt tacksam att de har mig i sin familj.
Detta var nog det första positiva jag hört och varit med om under dagen, då jag annars kännt mig rätt så depp.. Har inte haft någon ork till något verkligen..
Efter att hon haft det snacket med pojken så vände allt, allt jag gjorde var kul, och sen var det dags för pojken att åka till hebreiskan, och flickan att åka till dansen, Och då det var en annan familj som körde till hebreiskan, så åkte jag och mamman till dansen. På vägen hem så la jag märke till en sak. Jag tittade på husen då vi körde genom området, och jag kom på mig själv, att jag inte längre får det här amerikanska intrycket på saker när jag är ute. Och detta är nog första gången under mina tre vistelser i USA, att jag inte reagerat på det.. Kändes ganska konstigt att komma på en sån sak..
Jag har också tänkt på det. Man känner sig inte lika främmande längre. :)